Framtiden... så långt borta

Här sitter jag och på allvar letar saker som jag kanske kan köpa om några år. ÅR! Helt sjukt. Fick för mig igår att jag skulle mäta barnas rum så jag vet hur jag ska inreda det när deras rum på övervåningen blir klart. Bara en sån sak, det är så långt borta att det ska bli klart. Innerväggarna är inte ens satta. Och det är så mycket annat just nu så jag inte kan tvinga Olle att gå upp och jobba heller. MORR!
 
Som att inte det räckte, började jag fundera på att göra oss kvitt 160 cm av bokhyllor. Tänkte att vi gör lite hyllor i barnas rum som blir kontor/hobbyrum. Och då började tankarna på vad jag ska ha när vi gjort om köket. Alltså det är så långt bort så det går nästan inte att tänka. 
 
Först ska rummet uppe bli klart, lååångt dit. Sedan ska vi flytta upp barnen. Sedan inreda barnens gamla rum. Flytta dator och bokhylleinnehåll dit in. På nått vis. Där behöver i alla fall inget göras förutom att införskaffa möbler. SEDAN, ska väggen ner mellan köket och vardagsrummet. En ny vägg är tanken som delar av vardagsrummet, den smalare delen blir alltså köket och den bredare vardagsrummet. 
 
 
Snett och vint, men ni förstår tanken... Och nu då... sitter jag och tittar på drinkbord. Vad gör man med spriten liksom, den är i bokhyllan nu, i ett av skåpen. Men när vi kastar ut det och har matgrupp där... Alltså det är om några år och ändå! Jag snöar in mig helt! Det är ju inte nog med att väggarn ska ner och upp, tapeterna måste ju fixas, egentligen vill jag ha kvar det vi har i köket, men de säljs ju inte längre så hur ska jag få det att stämma? Och golvet måste göras om hela vägen. 
 
Och jag snöar in mig på drinkvagnar?
 
Som det här från Hay.
 
Eller det här från Svenssons i Lammhult.
 
 
Eller en billig variant från IKEA.
 
Eller kanske ett hemmabygge av Kallax hyllan från IKEA: Montera ben eller hjul... 
 
Ja, ni ser. Jag har lagt några timmar på det här nu. Jag är fan hopplös. 
 

Jag är ändå lite.. ja... psyko

Tack och lov inte på ett elakt mot andra sätt. Inte ett sånt psyko. Likaväl en med psykisk sjukdom. Eller kanske en helt vanlig kronisk sjukdom. Jag är ju inte så allvarligt sjuk som säg Carrie i Homeland, jag hallucinerar inte och har mig. Men det finns mycket jag känner igen mig i. som när hon upprättar pappershögar och ordning och sorterar.
 
Detta är något som gör att det kryper i hela kroppen på mig. Det är ju nog illa att de har olika färger. Jag tyckte själv att jag fick tvinga mig själv att acceptera det. Det känns lite sådär fånigt att gå och köpa 5 nya pärmar för att de ska ha samma färg. 
 
Men ETIKETTTEN... *brrrrrr* Hur kan man göra en sån FEL pärm. Urk. Måste köpa åtminstone en ny, jag får väl mäta ut höjden på etiketten så jag vet vad som är RÄTT.
 

Rackarns blåsväder

Fy tusan vad jag är trött på blåsten som varit detta år. Antingen blåser det inget eller så är det fasen storm. 
 
I fredags var det ju närmare storm. Stog halva dagen oroligt i altandörren och kollade mitt växthus. Två rutor på taket blåste in och jag fixade tillbaka dem. Kändes som att jag skulle fixat den svaga punkten då. Men icket.
 
Någon timme senare hade de två rutorna blåst ut igen.
 
Rutorna sitter fast med någon sorts ståltråd som är vikta som klämmor. De drar ju väldigt lång väg när de sprätter loss. Det blir alltså färre och färre hela tiden när rutor blåser ut till exempel. 
 
Nu när jag kom ut igen så hade hela baksidan blåst ut när vinden fått blåsa in genom takhålet. Fick hämta dom hos grannen på andra sidan vägen, en i ett träd och en nedanför hans hus. Försökte knäppa fast baksidorna med de stackars "spindlarna" jag hittade. När jag fått fast en ruta och börjar försöka få fast den andra blåser den första ut och... ja... så fortsätter det, tills jag inte vet vad jag ska ta mig till. 
 
Till slut stod jag bara och höll i alla rutor mot växthuset. Olle kom precis hem och undrade vad jag gjorde, och då började jag uppgivet gråta. Det tycker ju han är ytterst onödigt. 
 
"slut å grirn" 
 
Till slut drog han i alla fall tre spännband runt växthuset och hämta plåtskruv, de har ju som en liten hatt, och skruvade in dem lite här och var genom plasten och in i ramen. 
 
Det får fan inte blåsa sådär på flera år nu. Jag har fått nog av att ha ont i magen när jag åker hem och känner hur vinden tar i bilen och undra om växthuset klarat sig.