Dimman lättar

På natten när jag inte kan sova skriver jag lite blogginlägg i huvudet. Tänker att detta vill jag spara/dela med mig. Men så på dan kommer jag inte ihåg eller tycker inte det är intressant. 
 
Just nu har jag just det problemet att jag inte sover. 
 
Min läkare innan sommaren (jag har ju en ny varje gång) tyckte att jag skulle börja med lithium och sluta med seroquel. Sa att man inte blev lika slö. I princip i den stunden bestämde jag att jag ville sluta med seroquel. Stod inte ut en sekund till med att vara så slö, sova bort mitt liv, och bara längta efter att sova. Förutom de stackars timmarna på kvällen, kanske 4 timmar innan nästa dos kickade in igen.
 
Men så är det ju psykiatrin, underbemannad, och inga tider finns förrän till hösten. Bestämde själv att dra ner på den så mycket som möjligt. Jag har mått sämre sedan dess, men ändå inte sovit bort hela sommaren. 
 
Så vart det en ny läkare så klart. Som vanligt har ju var och en av läkaren sin egen metod, tänkande och lösning. Han tyckte inte att jag skulle ha lithium, framförallt för att man kunde få problem med sköldkörteln och skakningar. Men vilken medicin som jag äter gör inte det då??? 
 
Nåväl.
 
Nu har det blivit ett byte. Och sen sov jag inget mer känns det som. Flera nätter har det varit 2-3 timmar. Nu har jag avancerat till 5-6 timmar. Jag är så sjukt trött så ni kan inte förstå. Och det är liksom inte den där vakenheten jag har när jag är i hypomanin. Trött som tusan men medvetandegraden kommer liksom aldrig ner till sömn. Och så vaknar jag inom kort. 
 
Den goda nyheten är att det känns som att komma ut ur dimman. Än om jag är trött som fan, så är jag MED på ett helt annat sätt. Inte dåsig och trött. 
 
Den dåliga nyheten förutom sömnen är att jag nu är ledsen för att det känns som att jag varit i en dimma och missat massor i några år. 
 
 


Kommentera här: