Blandtillstånd - Mixed state

Jag var hos läkaren för någon vecka sedan, någon överläkare på psykiatrin. Han verkade rätt skarpögd eller skarpörad eller vad man nu ska kalla honom. Synd bara att jag får olika läkare precis varje gång jag går dit.
 
Läkaren funderade lite när jag sist varit hypomanisk, och jag känner själv att det är rätt länge sedan jag hade en sån ren uppkurva. Han undrade om jag var deprimerad. Ja, jo men inte sådär rent nattsvart. Det känns som det svänger flera gånger per dag snarare än att vara längre perioder.
 
Rätt snabbt säger han utan kansken, kan vara, skulle kunna, liknar:
"Du har ett blandtillstånd"
Jaså, vad innebär det då? Att man är både hypomanisk och deprimerad samtidigt. Det är vanligt att man har mycket negativa och svarta tankar samtidigt som det är lite fart på en, man sover dåligt alternativt lite. Och man bombarderas av dessa negativa tankar i en rasande fart. 
 
Jamen, precis så! 
 
Tydligen kan det vara ett riktigt farligt tillstånd när man har det negativa tänkandet och samtidigt massa idéer och handlingskraft. Han bedömde dock att jag var rätt ofarlig med tanke på att det är väldigt många år sedan jag har haft något självskadebeteende. Men det kan det vara väldigt svårbehandlat. 
 
 
Han satte in Seroquel, främst för min sömn tror jag. Det börjar jämna ut sig lite med insättningen nu, men jag blir grymt slö på kvällarna, och grymt, sjukt osocial. Jag har sån torr mun så det känns som när man vaknar upp dagen efter en rejäl fylla, som en sandgrop, dessutom som att man andats genom munnen hela natten. Det har jag hela dagen. Dessutom kan jag känna att blodsockret höjts (det stod också som en biverkning), jag känner nästan att det snurrar till i huvudet om jag äter något riktigt sött. Det blir väl perfekt för min vikt...verkligen. Förhoppningsvis ska Seroquel bara vara med några månader.
 


Kommentera här: