Mitt snickarspråk

Vi håller ju på med övervåningen. Ja, vi har så gjort kan man säga sedan jag rev den för 3-4 år sedan. Men nu får jag Olle att gå upp ungefär 2-3 timmar i veckan i alla fall. Och nu börjar man verkligen se skillnad tycker jag! 
 
Så här ser det ut när man kommer upp. Tidigare var det vägg och dörr in till takkupan, nu ska det vara en öppen stor hall/allrum. 
 
Man hade ju önskat att man fått göra rummet bredare, det är kattvindar på båda sidorna så man har kanske 50-100 cm på båda sidorna, men det här var den befintliga takkupan, och det är tydligen lite trixigt att göra större. Det var nått om lutning på taket på utsidan, och om var takåsarna satt och sånt trams... 
 
Från takkupan mot badrum och trapp. Badrummet var yttepyttelitet bara en toa och ett handfat. Snedväggen som man ser (den fläckiga träskivan) har kommit ut, så badrummet blir djupare. Dessutom har vi flyttat väggen till sovrummet till vänster så det blir lite mer utrymme inne i badrummet också på det visert. 
 
I dörren mot toan, inte så jättespännande kanske, men i alla fall. Det blir badkar här till vänster. 
 
Längst till vänster i bild ser man avloppet där toalettstolen ska stå, och till höger blir det handfat. 
 
Jag blir helt eld och lågor när gipset kommer upp, tycker att man ser så väl att det ska bli rum då. Olle tycker mest jag är jobbig. Och när jag pratar om de fläckiga träskivorna tycker han att jag kan gå ner och göra något annat. Jag begriper inte riktigt att det är så farligt *fniss* han förstår ju vad jag menar, och jag vet inte vad det heter, men vi förstår varandra ändå, det är väl huvudsaken? Eller nä, jag förstår inte honom, för han pratar massa konstiga ord, det är skillnad på bräder och plankor och det är inte samma sak och hej och hå... 


Kommentera här: