Det där läget

Det blev ju lite av en märklig dag, den där fredagen. Först i hypomani, trodde verkligen inte att det skulle svänga sådär bara av en glömd dag av min medicin. Men det är väl kanske olika, andra dagar jag glömt den, eller inte kunnat ta den i bra tid, har det inte alls blivit sådär. Visst att jag sover betydligt sämre, men inte sådär tydligt hypomaniläge. 
 
Nåväl. 
 
Hela dagen var som en plåga av eget slag. Jag blir så irriterad när jag är i det där läget. När alla är så TRÖGA. Står i kön på Åhlens. Men herreguuuuud, hur lång tid kan det ta att slå en kod, hur lång tid kan det ta att öppna börsen?? Kom igen nu människor! Och sitta på möte i jobbet, herregud vad de pratar, kommer ju ingen vart, koooom igen. Trummar med fingrarna, skruvar på mig. Det är nästan plågsamt. 
 
 
 
Hur som. Kommer hem, fixar käk, Greger ska ut och kräkas nån vända, inget ovanligt. Tar vin till maten, det är ju dags att varva ner. En kaffe Carlsson. Och lagom tid att ta kvällsmedicinen, perfekt. Blir så där grymt trött och dåsig kring 22.30. Äntligen ut mitt hypomani-läge. Då bär det till med Greger.
 
Samtidigt som jag har panik över den stackars hunden som tjuter och måste in till jourveterinär fort som tusan, är jag så himla groggy och trött. Ett jävla avslut på den perioden. 


Kommentera här: