EMDR - under behandling

Jag går just nu varje vecka på EMDR behandling. Vi har till att börja med bokat in 10 sessioner på ungefär 90 minuter. Det är vanligt att det blir fler, det är väl olika.
 
Eye Movement Desensitisation and Reprocessing (EMDR), är en terapimetod baserad på ögonrörelser för behandling av trauman, ångest, panik och sorg.
 
Första gången träffades vi mest som introduktion, talade om mina förväntningar och vad jag visste. Min terapeut berättade mer om hur det fungerar. Det kändes fortfarande svårt att greppa vad det gick ut på. Det är lättare att förstå nu, lite eftersom. Jag fick också med ett litet häfte men lite information och en del frågor. 
 
Fruktansvärt svårt på många vis. Först skulle jag beskriva fyra-fem mest positiva minnen. Underrubrikerna på dessa är då a) positiv bild, b) en positiv tanke som du har av dig själv när du tänker på denna situation, och c) känslor och förnummelser som hör ihop med detta minne. Jag lovar att detta var svårare än de störande minnena. Och så klart dyker det upp lite i min skalle att jag ska svara rätt och prestera bra. Hm... Vadå bild? Ska jag rita? Nä, det kan völ inte vara meningen. Ska jag beskriva hur det såg ut, hur pass nogrannt ska det vara? Och så vidare. B-delen var ju inte lättare det. Positiv tanke om mig själv? Nja... 
 
Då var ju andra delen helt klart mycket enklare, än om det är jobbigt att sätta ord på. Fyra-fem mest störande minnena. a) den mest störande bilden, b) en negativ tanke du har om mig själv när du tänker på denna situation, och c) en positiv tanke du skulle vilja ha om dig själv när du tänker på situationen. Allra helst b-delen, där fick jag ju knappt plats med de tankar och känslor som spontant kastade sig fram i min hjärna. Det gick verkligen inte att utröna någon boss där. Alla måste med. C gick över huvud taget inte att svara på dock. Vadå positiv tanke. Det går ju inte ens!
 
Vid andra tillfället gick vi igenom dessa svar. Vi började med de störande. För alla mina negativa tankar och känslor ville hon nästan får det till en och samma sak, kan man säga att du kände dig betydelselös och att du inte var värdefull? Men med alla starka känslor var det svårt att nå fram till just det. Ja, kanske, jo lite så är det väl. Varför ska vi hela tiden fram till det? 
 
När vi gick igenom de positiva minnena började det klarna för mig. De minnen jag tagit upp är ofta tillsammans med andra, som när jag träffade Olle, eller en av mina mest speciella vänner, då man är bara här-och-nu. Och där fick hon det till, kan man säga att du känner dig värdefull och som att du betyder något? JA! Precis så är det! Då blev det ju också betydligt klarare med den störande delen. De blev ju så störande och långdragna för att jag som människa blev behandlad som totalt betydelselös på ett så grovt sätt.
 
Häftigt!! Tyckte jag i alla fall!
 
Vi har träffats två gånger till också, men kan ju inte skriva rena romanen här...


Kommentera här: