Det är så konstigt det där med livet

Tankar som slagit mig de senaste dagarna:
 
  1. Varför finns det inget motsvarande ord för mätt för vätska? Otörstig låter ju fortfarande inte som att man är "mätt" på vätska. Ohunrig känns ju som en lättare variant av mätt. Blir man aldrig nöjd med vätska? Det blir jag i alla fall.
  2. Om man har ett stort glas vatten när man är törstig så dricker man upp hela och blir otörstig. Har man ett litet glas (kanske hälften så stort) så orkar man i regel inte två glas?
  3. När man har en favoritlåt (det är ju som olika låtar i perioder) så blir den bättre när den råkar komma på radio precis när man råkar lyssna, än om man lyssnar på den med flit. Varför är det så?