När man tänker på saken

I lördags fick vi ta rätt på ett rådjur, Olle och jag skulle hjälpas åt att ta reda på det, det hängde över dagen i garaget i Norrflärke. Kottarna ville sova hos mormor och morfar så de var på väg i säng där. Min telefon ringer precis när vi ska sätta igång, Edvin  gråter i telefonen och vill vara med mamma. Jag åker ner på byn och hämtar honom.
 
Trött som tusan stiger han in i garaget där det hänger ett rådjur i bakbenen från taket. Olle har kommit halvvägs med att dra av pälsen/huden och under finns en kartong med blod från rådjuret. Edvin går nära, står nästan inpå det.
 
Edvin: Det var en liten älg pappa, är det en bebisälg?
Olle: Nä, det är ju ett rådjur.
E: Jaha... var det en rådjursbebis?
O: Nä en vuxen...
E: Var det en rådjurspappa?
O: Nä, det var en rådjursmamma. 
E: Happ. 
 
När jag tänker på saken är det nog inte alla barn som skulle vara så obrydda över situationen. Jag går in i kök/tvättdelen av garaget och ska putsa lite kött. Efter ett tag hör jag ett illvrål från Edvin, följt av hysterisk gråt. Han mjukisfisk som han fått av tomten på skyltlördag hade trillat ner i bloden. Den hade blivit smutsig. Det var inte blodet som var grejen, utan att den blivit smutsig.
 
 
Ja, inte blir det några "fessiga" stadsbarn av det här inte...
 


Kommentera här: