Progress?

Det är som rätt tröttsamt att bara kunna säga att det är jävligt i fyra månader när folk frågar hur man mår. Det finns liksom inget mer än så att säga. Jämnjävligt. Och folk har liksom redan sagt, hoppas det blir bättre, det finns inte mer att säga. Blir konstigt för alla.
 
Nåväl. Sist jag var på psykiatrin så funderade de om jag ändå inte var bipolär. Det var inget solklart fall, men det är svårt att utröna bara utifrån mig. Visst har jag toppar men jag skuldsätter mig kanske inte, kanske handlar i onödan av alla sparpengar. Men inte solklart där. Jag kanske rör upp mer än som är nödvändigt, jag kanske drar igång lite mer. Men vad går gränsen mellan instresse, iver och mani? Hur som helst. För att komma någon vart så håller jag nu på att skola in en medicin för bipolaritet (heter det så?). Det tar fem veckor innan jag är uppe i full dos. Jag har gjort bort tre av dem.
 
Jag känner mig faktiskt bättre, lite jämnare nu. Inte jämnjävligt kanske. Lite bättre, Jag är fortfarande väldigt trött, och har svårt att komma igång, tar hela förmiddagen då jag får sparka mig i arslet konstant för att komma igång. Som jag då avbryts ifrån för jag ska hämta barn och syssla med mat. Nåväl. Det tar även flera dagar att komma igen efter att jag gjort något speciellt. Men än så länge ser det bra ut. Visserligen kändes det som att det blev lite bättre med de andra medicinerna också, innan det dalade igen. Men vi får väl se. Äter fortfarande humörhöjande tillsammans med den nya. 
 
Jag skulle då ha bipolär sjukdom typ 2. Det är nog bara 1 och 2 som är liksom de kända. Däremot verkar Intresseföreningen bipolär sjukdom tycka att det skulle finnas minst fem. Jag kan känns igen mig i mycket som det står om bipolär typ 2. Samtidigt tycker jag inte att jag får så fasliga toppar.
 

Bilder lånade från IBIS (Intresseförening bipolär sjukdom).
 
Däremot verkade typ 4 vara väldigt intressant i mitt fall. Nu skulle jag inte påstå att jag har så långa perioder av att vara lite högre. Längre svackor och kortare toppar. Men i vilket fall. Ligga lite högt liksom, vara lite mer kreativ, vara lite för mycket, handla lite för mycket, tänka väldigt mycket, vara lite för positiv av vad som verkligen kommer att gå. Jag kan få för mig att jag lugnt kan göra Olles arbeta tex, hur svårt kan det vara att sätta upp en vägg?! Inte så lätt som man skulle tro visar det sig....

 

Tygskåp

Äntligen har jag fått upp lite mer skåp i tvättstugan. 
 
Det är tre väggskåpar på raken, men det var lite knöligt att komma så långt ifrån att jag fick med det. Under dem har jag satt en köksbänkslampramp eller vad de nu kan tänkas heta. Så under står strykbrädan och man har bra ljus där... 
 
Nu väntar bara tiden och energin att orka börja sy igen. Jag är visserligen bättre nu, men det tar så mycket tid per dag att komma igång att göra det jag ska. Fattar inte var timmarna tar vägen, det är som att allt jag gör är i slowmotion.

Dags att så

för att kunna skörda. Har gjort en liten planering över vad som ska förodlas när. Jag förstår dock inte hur vi ska få plats med allt. Vi har i alla fall pratat med Olles syskon om att ploga upp lite lägda där, där det helst inte är ivägen för någon bonde, och sätta potatis, rödbetor och sånt där. Hos Olles föräldrar alltså.