Long time...

Ja, det är tyst här. Orkar inte. Kan inte. Går inte. Mår bara sämre och sämre känns det som. Har höjt medicinen och ändå, inget. På det hela taget är det väl jämnjävligt. Ibland får jag någon glimt av mig själv, en kort sekund, en liten grej. Mitt i kaoset liksom, hittar jag en liten bit JAG. Så lättande när det händer. Jag finns kvar! Jippie. Och sedan djupdyker jag igen. Tankar som inte borde tänkas. Ord på tankar som gör Olle vansinnigt arg. Mest rädd kanske? Jag vill verkligen inte dö. Men jag orkar inte må så dåligt som jag gör de dagarna efter de korta minuterna av mig själv. 
 
Olle tror nog mellan varven att jag kan anstänga mig och ta mig samman, jag klarar det en halv dag, vara bland folk. Jag har inte kul. Jag spelar mig själv. Inte fullt så glad som rollen borde spelas kanske. Men trevlig och artig i alla fall. Men det tar sån energi att jag ligger på minus när jag är själv igen. 
 
Barnen har vart sjuka. Jag har spelat mig själv, mamman, och sedan när Olle kommer hem bryter jag ihop och gråter, orkar inte mer. Om det finns en vuxen som kan ta ansvar, kan jag slappna av, släppa, gå sönder. Medan barnen har varit sjuka har jag verkligen hamnat på noll igen. Jag kan knappt göra något just nu. Hela veckan, bara vara själv.
 
Det är som att sitta instängd i en glasbubbla, tjockt glas, man hör knappt vad folk säger utanför. Man är liksom med och där, men ändå avskärmad. De kan se mig, jag kan se dem, men jag känner ju att jag inte är riktigt MED. Folk utanför anar också att jag inte är riktigt med. Ser glasbubblan och undrar varför jag inte stiger ut. Det de inte förstår är att jag inte KAN. Önskar högt att jag kunde bara kliva ut, men jag sitter liksom fast här inne. Jävligt ensamt är det också att titta på alla genom detta jäkla glas. 
 
Det är lättast att vara ensam, då blir denna glasbubbla inte lika påtaglig. Hela världen är ju varken innanför eller utanför då.... ja, det är inte kul att meddela att det inte går framåt. Jag önskar jag hade något mer roligt att komma med, men tyvärr. Kanske kan jag få ut lite bilder idag, eller någon dag. Vi får se. 

Glossybox Januari

Som ni kanske förstår har det kommit en ny glossybox i dagarna. Det är väl först då jag kommer ihåg att säga nått om den förra. I bästa fall liksom :)
 
Lika spännande som varje månad
 
 
 
 

Makeover i barnrummet

Arvid började komma till oss vareviga natt. Som en väderkvarn tvärs över sängen fick varken Olle eller jag sova. Det slog mig så till slut att det är klart att han vaknar om han rör sig så där och ligger i en växasäng. Han slår väl i kanterna mest hela tiden. 
 
Jakten blev då mer akut efter en vettig våningssäng. Till slut hittade jag en felstavad på blocket. När man söker är det vettigt med att räkna med all möjlig brist på svenskan :) Därmed hittade jag en våningsäng som ingen som sökte på våningssäng hittade. Lätt, i stan, pappa följde med och lastade på den. Några dagars slipning och målning och inflammation i handleden därtill så...
 
Arvid var helt salig när han kom in i rummet som jag möblerat medan de var hos farmor och farfar. 
Åh! Fint mamma! Fint! Jag trodde sängen skulle stå där. Men det här blev ju bäst också mamma. Fint!
 
Letade sängkläder som en galning. Tyckte inte de skulle vara så fasligt dyra, och ändå passa både till barn och färgskalan i rummet. Det är helt hutlöst vad sängkläder med kända barnfigurer kostar. 300 spänn styck. Minst. Sanslöst. Hittade dessa för 150:- mer rimligt kan jag tycka. Tycker det är att utnyttja barn, som inte förstår värdet i pengar ännu. Klart de vill ha med prinsessor eller Blixten eller vad det nu är. Jag var ruskigt glad att jag inte hade barnen med mig där.
 
Resten av rummet fick sig därmed också en omöblering för att det skulle bli vettigt. Sängen står där snickarbänk/kök har varit. Dessa tavlor (både Arvids och Edvins) är där Arvids säng har stått till vänster om fönstret, samt bokhyllan som gick in på millimetern.
 
Där Edvins säng stod, till höger om fönstret är nu köket (snickarbänk igen när det är dags antar jag). Ovanför utnyttjade jag en stor tavelram som stod uppe, utan användning, tog en spillbit från fondvägg/skötbordet vi hade förut, och gjorde en tygtavla. Den går ju även att använda som anslagstavla om man använder synålar.
 
Kök
 
Bordet och stolarna fick nu fin plats vid fönstret. Den fjärde stolen får agera klädbetjänt bredvid sängarna. Då kommer jag även upp och kan säga godnatt till Arvid utan att behöva klättra uppför stegen :)
 
 
Det bästa av allt är att Arvid har sovit som en prins. Inte kommit till oss alls. Min tanke måste därmed ha varit lite rätt. Klart man vaknar om man slår i armar och ben hela tiden.