Identitet?

Idag är det något bättre än igår. Vilket ändå gör att det är ganska kasst. Jag känner mig lättstressad dessutom. Jag ska till ortopeden imorgon klockan 13 och jag är redan stressad över att ta mig iväg till det? Inte klokt alls.
 
Känner att jag kniper igen käkarna även när jag är vaken nu, konstant knipande, har skitont i käkmusklerna. Hoppas inga fler lagningar åker just nu då...
 
Bland det värsta just nu är att jag känner mig lite förvirrad över identiteten på nått vänster. Det är svårt att förklara. Men jag känner på nått sätt att jag inte vet vad som är JAG och vad som är depressionen. Hur är jag när jag inte är deprimerad? Jag känner själv att den människan känns så långt borta att jag inte vet hur den är? Hur känner den människan för mina barn? Vill den människan ha hund?
 
Ja, märkliga tankar som ni märker. Självklart, rent logiskt, vet jag att JAG älskar mina barn, vill ha min vovve, min karl och mitt hus. Men på något vänster har jag tappat bort så mycket av mig själv att jag är rädd att mitt riktiga jag skulle vända det upp och ner. Som att jag är lite rädd för mitt eget "normala" jag. Skitsvårt att förklara. Men just nu genererar det i sig sådan ångest. 
 
Om man tar bort depressionen kanske jag inte finns? Det kanske bara är tomrum. Jag kanske bara är depression. Det kanske inte finns nått mer? Skitmärkligt som ni kanske förstår.