Bilbekymmer

Jag begriper det inte. Men jag blir så fruktansvärt nervös när jag ska besikta en bil. En stor ond nervös klump i magen, ungefär i klass med när man ska skriva en riktigt, riktigt viktig och svår tenta och inser när man sitter där och väntar på att bli insläppt att man tappat minnet liksom.

Nåväl, tar mig dit, kör in bilen och tänker, herregud vi har aldrig fått en enda anmärkning på någon besiktning någon gång, varför ska det vara ett problem nu? Sitter och försöker vara lugn medan de härjar med pärlan. (Varför fäster jag mig så oerhört vid bilar??) Det gör nästan ont i mig när de härjar runt, sliter i däck, bankar här och där.

Ungefär här inser jag att något är fel. De tittar för länge. Kör ner bilen, och kör upp den igen. Det är nästan smärtsamt. Karln tar dit en till att bända och greja. Och jo, det verkar inge bra. De pratar för länge.

Mycket riktigt. Den går inte igenom. Någon bussning som är glapp. Happ. Vanligtvis kör jag därifrån med en lättnad som att jag på en gång har fått veta att jag klarat denna viktiga tenta och nervositeten släpper. Nu blir det likssom jobbigt, har varit så nervös, och så går den inte igenom.

Jag ringer Olle och han förstår inte riktigt vad som hänt, varför jag nästan gråter i telefonen. "Det är ju bara en bil, det är ju inget farligt". Och jag känner mig djupt upprörd för jag vet att nu säger Olle att vi ska köpa en ny bil och skita i den här. Å nej jag vill verkligen inte det! Den har sina brister men det är ju liksom VÅR BIL. Den kan man ju inte bara ge upp hur som helst.


Kommentarer:

1 Hanna:

synd med bilen:-( kunde ni köra den på semesteren iallafall? vi var tvungna att fixa lite på vår oxå innan den blev godkänd, sura pengar..nu vill jag bara ha ny bil,varit så mycket med den vi har nu,alltid nåt nytt..suck..

Kommentera här: