Ett chip i nacken

Häromdagen var pappa förbi någon sväng. Båda tikarna hemma hos dem löper och Greger är alldeles tossig och snusig och som en plåster om man varit där. Pappa luktar så klart hur mycket som helst och Greger hoppar runt och skäller som en tok. Han tror väl tikarna är med. Så åker pappa hem och kommer ner igen en sväng med grejer som blivit glömda. Jag är inne och Greger sitter i linan på baksidan. Hör honom klaga till när pappa åker och han fortfarande inte fått träffa tikarna. Det går ett tag och jag hör något som låter som hundbråk från framsidan. Skönt att Greger sitter fast i lina. När jag ändå tänker på honom kanske jag ska kolla så han inte snurrat in sig i gungställningen. Vad ser jag? En snörstump som slutar i ingen hund. Springer runt, utan skor och vrålar efter Greger. Så står han på vägen vid en gråhund. Men de verkar ju inte värst ovänner i alla fall, visar sig vara en dräktig tik som tycker att Greger är dödryg. Hoppas hon gläfste till honom ordentligt. Skämmas fick jag. Tur människan som har tiken är grymt trevlig i alla fall :)

Jag antar att Greger är ganska medel, varken mer eller mindre än andra hanhundar. Men han har ju lite oturen att ha tikar mitt uppe i livet. Mamma har glömt hur det är att ha hanhundar tror jag för hon tycker att han verkar så stressad. Hon har nog glömt Marwin som stod och gnällde konstant vid dörren, gick ut, gnällde skulle in på 5 sekunder, gnällde skulle ut igen efter 5 sekunder. Hela dagarna. Någon av dem, var det Victor eller Frisco slutade äta i någon vecka varje gång. Och då hade de ju inte så många tikar mitt framför nosen. Greger har två hemma hos mina föräldrar och två hemma hos Olles föräldrar.

Jag börjar fundera på när jag ska börja jobba, hur vi ska göra då. Jag jobbar ju 4 mil hemifrån och Olle har ingen möjlighet att åka hem. Om jag vill/kan/får ha honom hos mina föräldrar på dagarna blir detta ett totalt hinder. Jag är trött på att vara irriterad på honom när han löptikstrånar, jag är trött på att skälla på honom när han är för på, jag är trött på att höra min hund få skäll av folk i familjen för att han är för på. Han ska ändå inte gå i avel på grund av sitt underbett, så idag fick han ett chip i nacken som håller minst ett halvår så ser vi hur han blir, kanske blir det absolut kastrering senare, när jag vet. En bonus vore ju om hanhundskonkurrensen skulle försvinna, samt lite vaktighet om barnen ute på gården. Alla hundar som går förbi är suspekta. Alla som ser lite konstiga ut, cyklar och springer de är de absolut farligast. Kommer säkert hit och tar barnen, springandes. Är han ute ensam är det inte lika stort problem. Men så fort barnen är ute...

Nåja. Vi ser hur detta går. Synd bara att vi inte hinner med denna löpning, att det inte verkar fortare. Men till nästan vända borde det fortfarande sitta i.