Edvin sjuk igen

Det känns som att han aldrig får vara frisk. Det går några dagar så är det färdigt igen. I torsdags fick han feber, snuva och hosta. Det sitter fortfarande i. Och tydligen är det något som går nu, så om man ringer och vill ha vård för honom så säger de att man får komma igen när det suttit i en sådär 10-12 dagar.

Det gör så ont i hjärtat och jag blir nästan lite bitter att han aldrig får vara frisk. Han är ju sig inte alls lik när han är sjuk. Men tyvärr är ju den sjuka Edvin mer bekant än den friska numer. När han är frisk bara kvittrar han, hittar på hyss, skrattar högt åt ingenting och är allmänt gullig. När han är sjuk är det gnäll dygnet runt, ingen i huset får någon sömn att tala om. Humöret allmänt i familjen följer Edvins känns det som.

Fy tusan vad jag vill att han ska få vara frisk nu. Minst nån vecka det är det enda jag begär...

Jag får väl vara glad att han inte blivit blå igen i alla fall??

Tänk att man aldrig lär sig

Snart trettio. Två barn. Och kan fortfarande inte dricka i någon ordning. Eller kan, kan jag väl? Ibland. Ibland inte. Och jag behöver ju inte ens dricka särskilt mycket för att tappa minnet heller, har alltid varit så. Ångesten dagen efter blir liksom så stor när man inte minns. Av någon anledning tror jag alltid att jag blivit helt galen under minnesluckorna. Säkert har jag gjort helt vansinniga saker, sprungit runt, runt, sagt elaka och dumma saker och tja... vad som helst som man kan föreställa sig, eller ännu värre än man kan föreställa sig. Oftast är det ju inte så. Eller typ aldrig...

Läste en bok som skilldrade min bakiskänsla precis.

... en upplevelse jag inte riktigt hunnit sortera in i rätt fil, eller hur man ska säga. Det värsta med att vara bakfull är att jag nästan alltid har en känsla av att jag har lämnat ut mig. Att jag har gjort saker som liksom är för mycket, avslöjat mina innersta hemligheter. Bara genom att snacka lite skit! Om jag kunde hoppas över den här dagen så vet jag ju att den paranoiakänslan bara kommer att verka löjlig imorgon. Men nu hänger den där. Bakfylleskuggan. Över allt som hände igår.